Att vara skilda på låtsas har för oss handlat om att vi infört några regler, från vilka vi endast i undantagsfall avviker.

Med hjälp av och genom dem har vi möjliggjort och uppnått en frihet inom äktenskapet som gynnar alla, barn och vuxna inklusive. Vi har en tydlig ansvarsfördelning idag, med flertalet syften.

Ett är förstås att vi ska slippa fundera på vad som förväntas av oss. I den stressiga vardagen är det en övning för mycket. Man vill veta vad som gäller, både som man och som kvinna. Ett annat är att vi ska minimera överlämningspunkterna, vilka i en stressig situation skapar onödiga konflikter. Just insikten av behovet av minimering av överlämningspunkter har varit en väldigt viktig del i vårt liv när vi räddade äktenskapet från total haveri. Jag har i min bok (”Skilda på låtsas – istället för skilsmässa”) beskrivit ett flertal punkter som i barnens olika åldrar måste bockas av för varje överlämning. Det är roligt att konstatera hur många det faktiskt finns och hur vi vänjer oss vid deras existens. Vi håller reda på barnens dagsrutiner och överlämnar dem emellan oss beroende på vem som stannar innanför eller lämnar tröskeln till hemmet. Och vi gör det i rasande fart, oftast medan den ena knyter skosnörena och den andra knyter upp sina. Jag har betraktat oss själva i sådana situationer och många andra i deras hem. Jag fann oss patetiska i det utförandet och jag förundras över att andra på fullt allvar menar att barnen och de själva mår bra i att föräldrarna kommer och går i skytteltrafik för att ta hand om sina småttingar under ett par timmar om dagen, medan den andra föräldern har externa åtaganden. En sak att föräldrarna hänger med (med nöd och näppe vill jag påstå) men barnen..?

Ett tredje syfte är att slippa ansvaret. Det kanske låter konstigt att påstå att man vill slippa ifrån sitt ansvar, men genom att vi har ansvar växelvis, har vi också regelbundna återhämtningstider. Vi har med andra ord möjlighet att göra det som böcker i ämnet “rädda-ditt-äktenskap” föreslår att man ska göra – skapa sig egen tid.

Vi har alltså fullständigt ansvar för våra barn och för hemmet en vecka i taget (vi tycker en vecka är en bra längd på att både ha ansvaret och att inte ha det). Det betyder att den som har ansvaret både hämtar och lämnar barnen. Det betyder att den som har ansvaret sköter VAB-ningen och åker och hämtar barn sjuka barn från dagis och/eller skola. Den sköter besök till läkare, tandläkare och aktiviteter. Maken är ansvarig för barnen jämna veckor och jag har udda veckor. Alltid.

På jobbet arbetar vi korta respektiva långa veckor, dvs varannan vecka börjar vi tidigt och slutar sent och varannan vecka börjar vi sent och slutar tidigt.

Träningen planeras in efter den aktuella veckan.

Umgänget med kompisar och kollegor planeras in efter den aktuella veckan.

Städning, tvätt och diskning faller på den som har veckoansvaret. Den personen sätter själv ribban. (Maken har som följd av detta lärt sig att tvätta, vika ihop tvätten, och placera ut kläderna i rätt garderob eller byrålåda. Han sköter disken och matlagningen, han badar och/eller duschar barnen då han vill det och han byter strumporna på barnen hur ofta han själv vill. Jag lägger mig inte i hans veckor lika lite som han lägger sig i mina.)

Matlagning för barnen sköter den som har ansvaret för hemmet och barnen. Ofta blir det enkla rätter som barnen tycker om och uppskattar. Växling sker på måndagar, dvs det sista man gör innan man överlämnar ansvaret är att lämna barnen på måndag morgon. På söndag kväll åker den som kommer att ha ansvaret och veckohandlar, så allt som han/hon vill ha till middag, och frukost finns hemma lagom till måndagkvällen, då ansvaret övertas.

Den första principen om ansvarsfördelningen har givit oss en otrolig jämställdhet här hemma. Det är den nivån som alla förståsigpåare förespråkar. Det hjälper alltså inte att bara råda pappor att ta ut föräldraledighet i större utsträckning, för problemen sträcker sig förbi den perioden då föräldraledigheten är plåstret på såret. Föräldralediga pappor får större förståelse för vad det innebär att sköta hem och barn under tiden de är pappalediga, men dessa pappor bör inte sluta ta sitt ansvar när de sedan återgår till arbetet.

Våran metod ser till att arbetsbalansen förblir skön i äktenskapet.