Tack för dina kommentarer, som jag ska försöka besvara så gott jag kan.

Du slog huvudet på spiken. Vi har plockat russinen ur kakan och har skapat oss ett liv där alla äntligen mår bra.

Som du säkert har läst i artikeln eller på min hemsida, består ”Skilda på låtsas”-metoden av tre delar. Den första är ansvarsuppdelningen. Ingenstans står det att vi struntar i vårt ansvar. Tvärtom! Vi tar fullt ansvar, halva tiden var. I många familjer tar mamman detta ansvar. Hela tiden. Hon är jourhavande tills hon tröttnar och begär skilsmässa. Hon ”säger upp sig”. Eller så är hon så dominant i sin påtagna mammaroll att karlsloken aldrig får chansen att komma till skott varken som pappa eller som köttbullerullare.

Jag tycker vår nuvarande modell är bättre.

Den tiden, som vi inte tar ansvar för det PRAKTISKA i hemmet och med barnen, tar vi ansvar för resten av vårt liv, dvs jobbet, hälsan, vännerna, vår mentala utveckling och sånt. Det är ett stort jobb och helt ärligt kan jag säga att jag inte hann med denna syssla när jag levde som vi levde förut. Varje dag var den andra lik och det tycktes aldrig bli någon ändring på det. Idag planerar jag nogsamt mitt liv och självklart prioriterar jag starkt bland många måsten eller önskningar. Liksom min man. Det sker dagliga prioriteringar i våra liv.

Den andra delen i ”Skilda på låtsas” handlar om föräldrarnas myskvällar. Hur ska två människor kunna odla vänskapen och närheten livet ut om de aldrig ses? Visste du ”fembarnspappan” att 76,4% av mina nätbesökare umgås mindre än en gång i veckan med sin äkta hälft på något planerat sätt? Med andra ord, noll gånger. Att bagatellisera behovet och effekten av planerade myskvällar äkta hälfter emellan skulle inte jag våga göra. För jag kan inte avgöra vad som är viktigt för andra människor. För oss har det visat sig vara en viktig grundsten i att få äktenskapet att fungera igen.

Jag har avnjutit underbara middagar tillsammans med min man, som vi växelvis har bjudit varandra på, hittills totalt 180 gånger. Vi prioriterar vår familj och vår relation mer än vad många kanske inser, och vi har idag möjlighet att göra det tack vare metoden.

Den tredje delen i metoden är vardagsgåvor. En hjälpande hand från partnern. Jag älskar känslan. Det blir lätt och trevligt att ge och att ta emot. Inget tjafs, ingen kraftmätning. Bara en gåva till den andra. För att man vill och för att man orkar. Vi vill hjälpa varandra. Vi vet ju exakt hur mycket jobb det är att ta hand om hem och barn. Vi orkar hjälpa varandra. Vi har alltid laddade batterier.

Det finns andra intressanta siffror att ta upp i den här diskussionen. Statistiskt sett så umgås Herr ”Svensson” med sina barn ca 0,6 timmar om dagen i Sverige. Fru Svensson gör det 0,9 timmar om dagen. (källa SCB) I vårt hem har vi siffror som får snittet att blekna. Tack vare metoden. Vilken grej att kunna komma hem och VETA att det jag ska göra ikväll är att leka och umgås med mina barn tills de går och lägger sig. Inga avbrott, inga hushållssysslor. Fokus.

Slutligen vill jag vara djärv och påstå att det går visst att hitta metoder som tar bort ”besvärligheter” ur vuxenlivet. Jag anser till och med att det är vår skyldighet att försöka hitta sådana, när alternativet är att äktenskap rasar och barnen riskerar växelvist boende redan i förskoleåldern. Det finns gott om andra skäl till skilsmässa.

Låt oss ta bort den icke fungerande vardagslogistiken från listan.

Vänligen,

/Kristina

Det tillhör till dagens 35+arens desperat försök att hitta sättet att ”äta kakan och ha det kvar”. Jag tror att det är väldigt mycket av ”låtsasansvar” och en tydlig tecken på att man har svårt att erkännä en enkel fakta i livet; om man tar beslutet att gifta sig och skaffa barn, har man samtidigt tagit ett steg där livet har förändrats för evigt. Det gäller att inse och erkännä, att besvärligheter, kompromisser, prioriteringar etc. tillhör till resten av livet efter detta steg.

Bättre att man helt enkelt låter bli att ta detta steg, om man inte är vuxen nog att inse dessa permananta förändringar i livet och leva med det. Det är inte ”låtsas skilldmässan” som gäller, det är låtsas äktenskap och låtsas ansvar, som man inte ens borde ha gått med, om man inte kan erkänna, att vuxen livet inte är enbart mys efter mys. Det går inte att vara singel och barnlös samtidigt, som man vill vara gift med två barn med all tilbehör…detta kallas dilemma och en dilemma tyvärr är ett problem utan lösning!

Att ta ansvaret över det besvärliga, mindre mysiga och lite obehagliga saker är helt enkelt en väsentlig del av att vara vuxen. Att försöka hitta metoder, som skulle ”ta bort det besvärliga” för att kunna fokusera på allt det trevliga och mysiga helt enkelt inte finns – man kan inte både äta kakan och ha den!

Time to grow up! – och ge upp drömmen om ”låtsas föräldrar som är låtsas gifta och låtsas ta ansvaret ”

Hälsningar,

Fem barns pappa, som har valt att äta kakan – och det smakar ändå gott!

Förr (innan barnen) brukade jag till och med tycka att det var roligt att städa, men nu finner jag tyvärr ingen glädje i några utav vardagssysslorna – de går bara på rutin och därför att man ”måste”. Detta har tyvärr gjort mig lite bitter (f-n vad svårt att erkänna, för det är så olikt mitt gamla levnadsglada jag…) och har sätt väldiga spår i vårt samliv, som är i princip obefintligt…

Trots att min man är bortrest väldigt mycket så måste vi försöka hitta en modell som passar oss, för jag orkar inte leva så här längre. Jag hoppas att vi hittar lösningen här på din sida.

Tack så mycket! =)

Jag är forskare på sociologisk institutionen i Göteborg. Kul initiativ med den här sidan. Jag skrev om detta i en rapport som heter ”Om förädrars tidspress” och som kom ut 2007.Den går att ladda hem från http://www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu Där finns det redovisat att det finns vetenskapligt stöd för att ha ansvar för barnen varannan vecka, verkigen minskar tidspressen (sid 45 i rapporten) och om strategin att dela upp ansvaret (sid 63).

Hälsningar Jörgen

Vi är rörande överens om att barnen inte ska bli lidande av skilsmässor och separationer, speciellt sådana som går att undvika. Det är i det syftet som vi gjort denna, för dig kanske upprörande, men för oss nödvändiga och väl fungerande uppdelning av ansvar.

Jag anser att alternativet skilsmässa är långt värre för barn än den väg vi valt att leva, där både vi vuxna och barnen faktiskt mår bra. En vuxen är hela tiden och hundraprocentigt fokuserad på barnens behov.

Egoismens gränser går vid själviskt tänkande, det stämmer, men med den här metoden är vi inte själviska. Tvärtom. Läs gärna lite mer kring metodens alla tre ”ben” här på hemsidan, om du har tid. Jag anser att ett balanserat äktenskap mår bra av alla tre benen, men som under en period av kris inte låter sig appliceras i godtycklig ordning.

Ansvarsfördelningen skapar det nödvändiga andrummet som gör att man plötsligt kan tänka klart. Gemensam tid kan därefter komma på schemat, för innan eftertankens tid har möjliggjorts finns inte mycket ork till gemenskap och ompyssling. Gemenskap omfattar både barn- och vuxenrelationen men vi är normalt
bättre på att ta tid för våra barn än för våra partners. I alla fall var vi det. Slutligen kommer den sista, men ack så viktiga delen. Tiden då hjälp plötsligt erbjuds från hjärtat. Inte för att att man känner att det förväntas av en. Denna känslan är underbar och unik, för den vänder hela ens mentala inställning, både hos den som ger gåvan
och hos den som får den.

Slutligen vill jag poängtera att genom detta sättet att leva har vi idag mer tid för barnen än vad vi haft förut, och det måste alltså stämma med din uppfattning om barnens betydelse.

Jag hoppas att du inte längre känner att världen är på väg åt fel håll på grund av hur min man och jag löst vår vardag. Jag hoppas att även du kan se det positiva i att människor värdesätter balansen i livet och kan hålla med om att denna balans bör ges till både barn och de vuxna, som ska uppfostra dessa barn till att bli balanserade vuxna. Det tycker i alla fall jag.

Jag är ledsen att säga det till dig men jag håller inte med tankesättet.

Men jag önskar dig lyckat till

/patrick

Hej,

jag vill gärna vara med i utlottningen av din bok. Äntligen fick jag min man att förstå hur viktigt det är med egentid och vad det ger tillbaka till familjen och förhållandet oss emellan. Med dina tips kan vi båda få mer tid för barnen och samtidigt få njuta av vuxenlivet.

Tack för det! =)

/Mamma med karriär

Tack själv!!