1. Håller du med mig om att det är härligt med en relation där alla hjälps åt och där den hjälpen som erbjuds kommer från hjärtat?
2. Håller du med mig om att det är mycket viktigt för par att få umgås på tu man hand, oavsett relationstyp?
3. Håller du med mig om att egen tid i vardagen är en viktig ingrediens, som även i små doser ger stor utdelning?

Mitt liv har saknat ett naturligt sätt att åstadkomma allt detta och jag drunknade duktigt i alla måsten, bytte bort middagstid mot övertid och fick hjälp av en övertrött make, som liksom jag, släpade sig runt bland dammråttor, blöjpaket och andra plikter, för att sedan, när vi kom till arbetet, visa upp en glad fasad till allas gemensamma arbetsglädje. Och i den glädjen fanns också äkta glädje – glädjen över att vara på en arbetsplats där jag visste mina arbetsuppgifter.

Jag vet faktiskt inte vad som var hönan och vad som var ägget.

Det intressanta är, att Skilda på låtsas svarar upp till mina värderingar genom sina tre steg, fast baklänges! Så den finaste biten, hjälpen från hjärtat, kommer (tyvärr) sist. Men det är också det svåraste att åstadkomma i (eller kräva av) en rutten relation, för hur skulle jag kunna ge något från hjärtat när det blöder? Men den som väntar på något gott, du vet…

Introducera ansvarsfördelningen först. Vips så har du och din partner tillfällen till egen tid. Varsågod. Utnyttja den smart. Det kommer att muttras och klagas en del, för det är jobbigt att fixa allt själv, å andra sidan inträffar det magiska att man sänker kravet på hur fiiiint det ska vara hela tiden och överallt.

Introducera myskvällarna i steg 2. Många gånger kommer du eller ni att försöka komma på skäl att få slippa men hallå där! Det är fusk. Då är tvåsamheten inte så viktig som du påstått. Är den viktig, står du fast vid överenskommelsen. Detta är liksom för er skull. Inte för jobbets, för svärmors, för grannens eller för fotbollsklubbens. Detta är fribiljetten till umgänge på tu man hand. Hos oss fungerar två kvällar i veckan utmärkt, hos er kanske tre kvällar behövs? Eller en kväll? Eller varannan tisdag och varannan fredag? Regelbundenheten är det viktiga och att ni respekterar överenskommelsen och era löften.

Har ni kört dessa två steg ett tag och anpassat era liv efter konsekvenserna (för konsekvenser finns det, jag lovar!), behöver ni inte ens fundera på resten. Bara ge varandra tillåtelse att hjälpa till när ni känner er redo. Du kommer inte längre att vilja smita undan. Dels för att du inte längre behöver det, dels för att om du hjälper till kommer ditt bidrag inte att bli bedömt, kritiserat eller ”förbättrat”.

Alla Hjärtans Dag är det hos oss nästan varje dag.

Under sommaren har många lokaltidningar publicerat reportage om Skilda på låtsas.

Alingsås Tidning

Arbetarbladet

Barometern

Hallands Nyheter

Hufvudstadsbladet

Jönköpings-Posten

Karlskoga Tidning

Kristianstadsbladet

LT Södertälje

Norrköpings Tidningar

Östgöta Corren

Smålands-Tidningen

Smålänningen

Sundsvalls Tidning

Sydöstran

Trelleborgs Allehanda

Och jag är glad. Jag är glad att många bibliotek tar in boken i hela landet, så de som vill kan läsa boken, även utan att köpa den. Men att bara skriva och läsa om de här sakerna räcker inte. Att också våga tala om dessa saker är på tiden. Därför är det min önskan att få komma och tala om detta i fler kretsar. Inte för att jag tror att människor behöver ändra sin vardag till vår modell. Nej, nej. Utan för att jag tror att många skulle må bra av att hitta sin modell som, liksom vår, går lite mot strömmen. Jag hör det för ofta. Telefonsamtalen om vem som ska vabba. Meningar som antyder att livet är så inrutat att man knappt hinner borsta tänderna. Speciellt helgerna. Då är det mycket.

Men det är ju inte precis någon guldsits och man kan göra klokt i att ifrågasätta det.

Min man och jag är överens att det vi var för sig inte klarar att managera (tillsammans med barnen så klart) får vi vara utan i vårt vardagsliv. Allt annat är bonus. Våra behov och familjens gemensamma mål är numera väldeklarerade. Alternativet, skilsmässa eller ett rent mekaniskt äktenskap (s.k. hotellverksamhet), är för uselt. Valet för oss är numera väldigt lätt.

Varm om hjärtat blir jag när jag förstår att mina barn tror att myskvällar ingår i vuxenlivet. När min man var bortrest över en tisdag, fick jag en överraskning. Min femåring frågade mig helt spontant: ”Mamma, ska du och jag ha mystisdag ikväll?” Snacka om lycka! För det är klart att vi myser varje dag med våra barn, och har alltid gjort det, så ingen ska tro att våra barn är utan. Vad jag tycker är härligt däremot är att det finns en chans att våra barn kommer att föra denna, i mina ögon fina tradition vidare, även när de blir vuxna. Vore gott det! Ni som har döttrar i passande ålder kan väl ställa er i kö….