(Delar av inlägget baserar sig på Om föräldrars tidspress, Forskningsrapport nr 139, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, av Jörgen Larsson. Alla siffror och citat återges så exakt som möjligt efter rapporten och kan läsas i sin helhet på www.jorgenlarsson.nu)
30% av alla vuxna utan barn är tidspressade. Lite fler män än kvinnor. Det här är alltså utgångsläget. Tre av tio är alltså tidspressade. Utan några som helst barn. Att skaffa ett barn förändrar läget bara lite. En till blir tidspressad av de tio. Här har nu kvinnorna kommit ikapp för lika många kvinnor som män känner nu tidspress.
Drygt 40% av alla föräldrar till ett barn är tidspressade. Kvinnorna drar ifrån och tar täten.
Drygt 60% av alla föräldrar till tre barn är tidspressade. Utav tjugo personer är fem män och sex kvinnor tidspressade, totalt elva personer.
Kurvan ser ut att vara linjär och borde innebära att 100% av föräldrar till sju barn är tidspressade. Som tur är har vi inte så många sjubarnsföräldrar i det här landet och det skulle inte förvåna mig om samtliga av dessa faktiskt kände tidspress.

Faktorer som skapar tidspress hos föräldrar enligt rapporten är:

1 Längre förvärsarbetstid ger högre tidspress
2 Mödrar blir tidspressade av att ha en övertidsarbetande partner
3 Längre pendlingstid skapar högre tidspress
4 Vissa yrken ger hägre tidspress (chefsarbeten, arbeten som kräver teoretisk specialistkompetens och arbeten som kräver kortare högskoleutbildning och motsvarande.)
5 Arbete med flextid har samband med högre tidspress (Med flextid har gränsen mellan arbete och fritid luckrats upp vilket kan göra att arbetet i större utsträckning spiller över i privatlivet.)
6 Fler barn ger högre tidspress
7 Yngre barn ger mer tidspress än äldre barn hos pappor
8 Att vara ensamstående ger högre tidspress
9 Att ge anhörighjälp skapar högra tidspress
10 Det hemarbete som man skulle behöva göra men som man inte hinner med bidrar till tidspress (inte hemarbetet i sig alltså)
11 Höga inkomster ger tidspress för mödrar (Ökad inkomst gör fritiden mer varuintensiv och kvinnor har oftast huvudansvaret för hem och inköp.) Min kommentar: Ett så kallat lyxproblem.
12 Husägande och pågående byggprojekt ger högre tidspress
13 Övrigt ägande ger tidspress för män

Faktorer som minskar tidspress hos föräldrar enligt rapporten är:

- Att bara ha barnen varannan vecka minskar tidspressen
- Sömn och fysiskt aktiv fritid är förknippat med lägre tidspress
Resonemanget om fördelarna med tidsmässig fördelning av barnansvar (om man har som mål att minska tidspressen alltså) fortsätter:
”En tidsmässig uppdelning av barnansvaret skulle kunna drivas längre och det skulle kunna leda till minskad tidspress om det görs utan att tiden används till ökat förvärvsarbete. En grupp som kan sägas ha genomfört detta till fullo är de separerade föräldrar som har barnen boende hos sig varannan vecka. Regressionsanalysen visar att detta sänker tidspressen jämfört med att bo med partner och barn hela tiden. Både för gifta/samboende och separerade föräldrar som har barnen varannan vecka gäller att det finns två föräldrar som tar hand om barnen, men de separerade föräldrarna har gjort en total tidsmässig uppdelning av barnansvaret. Min slutsats är att en tydligare tidsmässig uppdelning av barnansvaret bör kunna minska tidspressen även bland samboende/gifta föräldrar (förutsatt att det görs utan att förvärvsarbetstiden ökar).
Det finns många tänkbara varianter av hur detta skulle kunna utformas i praktiken. Ett konkret exempel vore att varje förälder är helt fri från ansvar för barn och hemarbete en hel vardag i veckan. (…) Denna typ av förändrningar kan dock kräva en förmåga att frångå traditionella könsrollsmönster, eftersom män tvingas att anpassa sitt arbetsliv efter barnens behov under en del av veckan – samtidigt som kvinnor delvis tvingas att släppa inflytande över hur barn och hem ska skötas om. (…) Det innebär att man ifrågasätter det ideal som innebär att båda föräldrarna ska vara med sina barn så mycket som möjligt av den tid då de inte förvärvsarbetar.”

Kan vi göra något åt de övriga punkterna?

Punkt 1: Lägre arbetstid tillsammans med lägre inkomster skulle kunna ge lägre tidspress. Varför? Lägre arbetstid ger lägre lön, så direkt får man fördelen att det rent faktiskt finns mer tid för annat. Indirekt och på sikt innebär det att man får lägre inkomster, och får alltså mindre bekymmer med punkterna 2 (karln jobbar inte övertid längre), 11 (färre saker att jaga efter i affärerna), 12 (man har inte längre råd att bo i hus eller att bygga om) och 13 (man äger färre prylar som behöver pysslas om).
Punkt 2: Se punkt 1
Punkt 3: Delvis. Se mina tidigare inlägg om restider och distansarbete.
Punkt 4: Insikt över att ”ingen kommer att tacka dig för att du jagat livet ur dig medan du yrkesarbetat” borde komma tidigare i livet. Äldre har ju fattat det här och tjatar därför på oss unga att vi ska njuta av våra barn medan de är små. Eftersom jag själv tjatar är jag förmodligen på väg att själv bli gammal….
Punkt 5: Myntet har, som alltid, två sidor. Möjlighet till flextid ger samma effekt åt andra hållet också. Privatlivet spiller över i arbetslivet. Finn en god balans, sätt gränser och slappna av.
Punkt 6: Denna punkt löser sig (tyvärr) för oss i Sverige. Allt fler får problem att få barn och vi får dem allt senare i livet. Mig inklusive. Själva barnlösheten skapar dock nya stressfaktorer, vilka inte är att leka med!
Punkt 7: Vi bör sträva efter att föda äldre barn. Blöjfria och gärna skolmogna. Eller?… ;-) Skilda på låtsas synkar pappor med sina småbarn.
Punkt 8: När man väl blivit ensamstående är punkten tuff att påverka. Och det kan man bli av så väldigt många olika skäl. Kräver respekt.
Punkt 9: Detta är en värderingsfråga och för många en väldigt svår sådan.
Punkt 10: Skilda på låtsas minskar den känslan
Punkt 11: Se punkt 1
Punkt 12: Se punkt 1
Punkt 13: Se punkt 1