Under sommaren har många lokaltidningar publicerat reportage om Skilda på låtsas.

Alingsås Tidning

Arbetarbladet

Barometern

Hallands Nyheter

Hufvudstadsbladet

Jönköpings-Posten

Karlskoga Tidning

Kristianstadsbladet

LT Södertälje

Norrköpings Tidningar

Östgöta Corren

Smålands-Tidningen

Smålänningen

Sundsvalls Tidning

Sydöstran

Trelleborgs Allehanda

Och jag är glad. Jag är glad att många bibliotek tar in boken i hela landet, så de som vill kan läsa boken, även utan att köpa den. Men att bara skriva och läsa om de här sakerna räcker inte. Att också våga tala om dessa saker är på tiden. Därför är det min önskan att få komma och tala om detta i fler kretsar. Inte för att jag tror att människor behöver ändra sin vardag till vår modell. Nej, nej. Utan för att jag tror att många skulle må bra av att hitta sin modell som, liksom vår, går lite mot strömmen. Jag hör det för ofta. Telefonsamtalen om vem som ska vabba. Meningar som antyder att livet är så inrutat att man knappt hinner borsta tänderna. Speciellt helgerna. Då är det mycket.

Men det är ju inte precis någon guldsits och man kan göra klokt i att ifrågasätta det.

Min man och jag är överens att det vi var för sig inte klarar att managera (tillsammans med barnen så klart) får vi vara utan i vårt vardagsliv. Allt annat är bonus. Våra behov och familjens gemensamma mål är numera väldeklarerade. Alternativet, skilsmässa eller ett rent mekaniskt äktenskap (s.k. hotellverksamhet), är för uselt. Valet för oss är numera väldigt lätt.

Varm om hjärtat blir jag när jag förstår att mina barn tror att myskvällar ingår i vuxenlivet. När min man var bortrest över en tisdag, fick jag en överraskning. Min femåring frågade mig helt spontant: ”Mamma, ska du och jag ha mystisdag ikväll?” Snacka om lycka! För det är klart att vi myser varje dag med våra barn, och har alltid gjort det, så ingen ska tro att våra barn är utan. Vad jag tycker är härligt däremot är att det finns en chans att våra barn kommer att föra denna, i mina ögon fina tradition vidare, även när de blir vuxna. Vore gott det! Ni som har döttrar i passande ålder kan väl ställa er i kö….

Det slog mig en dag hur bra vi har det på fredagarna. Eller, om du så vill, hur vi slår två flugor i en smäll på fredagarna.

Jag betraktade mammor och pappor med ett gäng barn i olika affärer och köer fredagen den 13:e. ”Jag förstår att det är spännande att vara här men du förstår att alla de här människorna har precis kommit ifrån jobbet och vill ha lite lugn och ro… Och helt ärligt vill jag det också” löd det. Pedagogiskt för oss och förmodligen fullständigt obegripligt för den fyraåring som fick den levererad. Men syftet är gott. Man vill ta hänsyn till omgivningen. Ungen menar väl att omgivningen borde rycka upp sig och erbjuder gratis underhållning och massor av skratt men möts med hyschanden. Lessons learned. Vuxna don’t wanna have fa-aan.

När det är fredagsmys hos oss är det alltid den ansvarsbefriade (inte ”ansvarsfria” eller ”ansvarslösa”) som fixar planering och inköp. Det sorgliga(?) är att jag har glömt bort hur påfrestande det kan vara att ha med två trötta barn till en större matvaruaffär när man försöker fokusera på att samla in alla ingredienserna till en hyfsat god middag. Min normala runda brukar handla om vanligt vardagsinköp och man går då på rutin. Fredagsmiddagar har högre rang och förtjänar full fokus, redan vid inköpstillfället. Därför känns plötsligt vår uppdelning så fullständigt rättvis för alla inblandade.

Det finns ännu flera fördelar med det uppenbarligen. Man frestar inte på omgivningen med oönskade småttingar på gränsen till skrattanfall eller hungerattack och dessutom är man fullständigt mottaglig för andras barns skratt. Vi har inte passerat bristningsgränsen och kan lägga energi och intresse i det vi sysslar med. Såsom att handla mat.

Delad glädje, dubbel glädje heter det. Så vi flinar vidare.