Det slog mig en dag hur bra vi har det på fredagarna. Eller, om du så vill, hur vi slår två flugor i en smäll på fredagarna.

Jag betraktade mammor och pappor med ett gäng barn i olika affärer och köer fredagen den 13:e. ”Jag förstår att det är spännande att vara här men du förstår att alla de här människorna har precis kommit ifrån jobbet och vill ha lite lugn och ro… Och helt ärligt vill jag det också” löd det. Pedagogiskt för oss och förmodligen fullständigt obegripligt för den fyraåring som fick den levererad. Men syftet är gott. Man vill ta hänsyn till omgivningen. Ungen menar väl att omgivningen borde rycka upp sig och erbjuder gratis underhållning och massor av skratt men möts med hyschanden. Lessons learned. Vuxna don’t wanna have fa-aan.

När det är fredagsmys hos oss är det alltid den ansvarsbefriade (inte ”ansvarsfria” eller ”ansvarslösa”) som fixar planering och inköp. Det sorgliga(?) är att jag har glömt bort hur påfrestande det kan vara att ha med två trötta barn till en större matvaruaffär när man försöker fokusera på att samla in alla ingredienserna till en hyfsat god middag. Min normala runda brukar handla om vanligt vardagsinköp och man går då på rutin. Fredagsmiddagar har högre rang och förtjänar full fokus, redan vid inköpstillfället. Därför känns plötsligt vår uppdelning så fullständigt rättvis för alla inblandade.

Det finns ännu flera fördelar med det uppenbarligen. Man frestar inte på omgivningen med oönskade småttingar på gränsen till skrattanfall eller hungerattack och dessutom är man fullständigt mottaglig för andras barns skratt. Vi har inte passerat bristningsgränsen och kan lägga energi och intresse i det vi sysslar med. Såsom att handla mat.

Delad glädje, dubbel glädje heter det. Så vi flinar vidare.