Det finns två välkända talesätt som handlar om skönhet.
Skönheten kommer inifrån.
Skönheten ligger i betraktarens ögon.
Ett problem med talesätten är att de är lite av ett hönan och ägget problem, speciellt i fallet hos äkta makar som ju gärna speglar sig i den andras sinnestämning.
När äktenskapet har dalat och vi är slitna som urtjänta vandrarkängor har vi två personer vars inre skönhet och utstrålning är begränsad. Samtidigt ska dessa två personer tvingas betrakta varandra och försöka se det vackra i den andra personen. Hur bra går det? Det är utgångsläget för många, då man bestämmer sig för att skiljas. Det är poänglöst att tro att genom aktivt gloende och kommunikation så blir den andra personen vacker och tilldragande. Det blir den inte.
När Skilda på låtsas inleds och paret håller sig på avstånd samtidigt som de fyller på sina energidepåer, så kan skönheten, den som alltså kommer inifrån, börja framträda igen. Inte bara på jobbet eller när vi är bland andra människor, utan även när vi kommer hem och sakta och försiktigt börjar sprida glädje och hopp. Den som är hemma med barn och hushåll har också möjlighet att ladda upp. Tro inget annat. Att ha hand om barnen själv är bra mycket enklare än att göra det med en man eller hustru som ständigt ber om ditt godkännande eller kommando innan han eller hon vågar agera. Barn är ju fantastiska varelser, i vars sällskap uppladdning kommer per automatik, fast av en annan sort än den energipåfyllning man får av att träffa kompisar eller gå på en trädgårdsutställning. För många män är dessa veckor efterlängtade, eftersom de äntligen kan göra något ”vettigt” hemma utan pekpinnar eller påpekanden. De blir mer avslappnade och tar kommandot mer och mer på sina hemmaveckor. I många hem är ju traditionen sådan att kvinnan bestämmer hur och när allt ska skötas och mannen bestämmer vad det får kosta. Ingen mår bra i det.
Män och kvinnor med sociala behov mår bra av att veta att det är ok för dem att vara borta hemifrån, det blir inga eftergifter om de kommer hem sent från krogen eller från jobbet. Det gör att när man och kvinna äntligen möts hemma uteblir frågeställningarna, kommentarerna och de verbala krigen. Jag vet att det inte förekommer överallt, men jag vet att det förekommer på många håll.
Varannan veckas uppdelningen får den inre skönheten att växa hos var och en. Om den inte växer, bör man fundera på om man ägnar sig åt rätt saker på sina ”lediga” veckor med tanke på vad själva övningen går ut på. Rädda äktenskap som går åt pipan pga ständig trötthet och slitage.
Vad som biter på talesätt nummer två är myskvällarna. Många begriper inte vad det är för speciellt med dem. Men det är något speciellt med dem i den formen som jag beskriver dem. Att ge bort en myskväll till sin partner är otroligt berikande eftersom människor mår bra av att ge. Om den som får kvällen också tycker det är trivsamt är det ett extra plus förstås, men själva givandet värmer ens hjärta mer än vad många inser. Eftersom jag vill att man ska ha regelbundna myskvällar blir det inte så upphåsat när det väl ska anordnas. De återkommer ofta, med ombytta roller och blir till slut en familjetradition där så småningom barnen också vill delta. Myskvällarna inbjuder till att se på den andra personen med helt nya ögon och det är tusan så mycket lättare att se en möglig make i nytt ljus när ljuset är levande eller nerdimmat och omges av dofter och smaker som får hjärtat att sjunga och tungan att krulla sig.
Testa, får du se!
