Det finns två välkända talesätt som handlar om skönhet.

Skönheten kommer inifrån.

Skönheten ligger i betraktarens ögon.

Ett problem med talesätten är att de är lite av ett hönan och ägget problem, speciellt i fallet hos äkta makar som ju gärna speglar sig i den andras sinnestämning.

När äktenskapet har dalat och vi är slitna som urtjänta vandrarkängor har vi två personer vars inre skönhet och utstrålning är begränsad. Samtidigt ska dessa två personer tvingas betrakta varandra och försöka se det vackra i den andra personen. Hur bra går det? Det är utgångsläget för många, då man bestämmer sig för att skiljas. Det är poänglöst att tro att genom aktivt gloende och kommunikation så blir den andra personen vacker och tilldragande. Det blir den inte.

När Skilda på låtsas inleds och paret håller sig på avstånd samtidigt som de fyller på sina energidepåer, så kan skönheten, den som alltså kommer inifrån, börja framträda igen. Inte bara på jobbet eller när vi är bland andra människor, utan även när vi kommer hem och sakta och försiktigt börjar sprida glädje och hopp. Den som är hemma med barn och hushåll har också möjlighet att ladda upp. Tro inget annat. Att ha hand om barnen själv är bra mycket enklare än att göra det med en man eller hustru som ständigt ber om ditt godkännande eller kommando innan han eller hon vågar agera. Barn är ju fantastiska varelser, i vars sällskap uppladdning kommer per automatik, fast av en annan sort än den energipåfyllning man får av att träffa kompisar eller gå på en trädgårdsutställning.  För många män är dessa veckor efterlängtade, eftersom de äntligen kan göra något ”vettigt” hemma utan pekpinnar eller påpekanden. De blir mer avslappnade och tar kommandot mer och mer på sina hemmaveckor. I många hem är ju traditionen sådan att kvinnan bestämmer hur och när allt ska skötas och mannen bestämmer vad det får kosta. Ingen mår bra i det.

Män och kvinnor med sociala behov mår bra av att veta att det är ok för dem att vara borta hemifrån, det blir inga eftergifter om de kommer hem sent från krogen eller från jobbet. Det gör att när man och kvinna äntligen möts hemma uteblir frågeställningarna, kommentarerna och de verbala krigen. Jag vet att det inte förekommer överallt, men jag vet att det förekommer på många håll.

Varannan veckas uppdelningen får den inre skönheten att växa hos var och en. Om den inte växer, bör man fundera på om man ägnar sig åt rätt saker på sina ”lediga” veckor med tanke på vad själva övningen går ut på. Rädda äktenskap som går åt pipan pga ständig trötthet och slitage.

Vad som biter på talesätt nummer två är myskvällarna. Många begriper inte vad det är för speciellt med dem. Men det är något speciellt med dem i den formen som jag beskriver dem. Att ge bort en myskväll till sin partner är otroligt berikande eftersom människor mår bra av att ge. Om den som får kvällen också tycker det är trivsamt är det ett extra plus förstås, men själva givandet värmer ens hjärta mer än vad många inser. Eftersom jag vill att man ska ha regelbundna myskvällar blir det inte så upphåsat när det väl ska anordnas. De återkommer ofta, med ombytta roller och blir till slut en familjetradition där så småningom barnen också vill delta. Myskvällarna inbjuder till att se på den andra personen med helt nya ögon och det är tusan så mycket lättare att se en möglig make i nytt ljus när ljuset är levande eller nerdimmat och omges av dofter och smaker som får hjärtat att sjunga och tungan att krulla sig.

Testa, får du se!

1. Håller du med mig om att det är härligt med en relation där alla hjälps åt och där den hjälpen som erbjuds kommer från hjärtat?
2. Håller du med mig om att det är mycket viktigt för par att få umgås på tu man hand, oavsett relationstyp?
3. Håller du med mig om att egen tid i vardagen är en viktig ingrediens, som även i små doser ger stor utdelning?

Mitt liv har saknat ett naturligt sätt att åstadkomma allt detta och jag drunknade duktigt i alla måsten, bytte bort middagstid mot övertid och fick hjälp av en övertrött make, som liksom jag, släpade sig runt bland dammråttor, blöjpaket och andra plikter, för att sedan, när vi kom till arbetet, visa upp en glad fasad till allas gemensamma arbetsglädje. Och i den glädjen fanns också äkta glädje – glädjen över att vara på en arbetsplats där jag visste mina arbetsuppgifter.

Jag vet faktiskt inte vad som var hönan och vad som var ägget.

Det intressanta är, att Skilda på låtsas svarar upp till mina värderingar genom sina tre steg, fast baklänges! Så den finaste biten, hjälpen från hjärtat, kommer (tyvärr) sist. Men det är också det svåraste att åstadkomma i (eller kräva av) en rutten relation, för hur skulle jag kunna ge något från hjärtat när det blöder? Men den som väntar på något gott, du vet…

Introducera ansvarsfördelningen först. Vips så har du och din partner tillfällen till egen tid. Varsågod. Utnyttja den smart. Det kommer att muttras och klagas en del, för det är jobbigt att fixa allt själv, å andra sidan inträffar det magiska att man sänker kravet på hur fiiiint det ska vara hela tiden och överallt.

Introducera myskvällarna i steg 2. Många gånger kommer du eller ni att försöka komma på skäl att få slippa men hallå där! Det är fusk. Då är tvåsamheten inte så viktig som du påstått. Är den viktig, står du fast vid överenskommelsen. Detta är liksom för er skull. Inte för jobbets, för svärmors, för grannens eller för fotbollsklubbens. Detta är fribiljetten till umgänge på tu man hand. Hos oss fungerar två kvällar i veckan utmärkt, hos er kanske tre kvällar behövs? Eller en kväll? Eller varannan tisdag och varannan fredag? Regelbundenheten är det viktiga och att ni respekterar överenskommelsen och era löften.

Har ni kört dessa två steg ett tag och anpassat era liv efter konsekvenserna (för konsekvenser finns det, jag lovar!), behöver ni inte ens fundera på resten. Bara ge varandra tillåtelse att hjälpa till när ni känner er redo. Du kommer inte längre att vilja smita undan. Dels för att du inte längre behöver det, dels för att om du hjälper till kommer ditt bidrag inte att bli bedömt, kritiserat eller ”förbättrat”.

Alla Hjärtans Dag är det hos oss nästan varje dag.

Det slog mig en dag hur bra vi har det på fredagarna. Eller, om du så vill, hur vi slår två flugor i en smäll på fredagarna.

Jag betraktade mammor och pappor med ett gäng barn i olika affärer och köer fredagen den 13:e. ”Jag förstår att det är spännande att vara här men du förstår att alla de här människorna har precis kommit ifrån jobbet och vill ha lite lugn och ro… Och helt ärligt vill jag det också” löd det. Pedagogiskt för oss och förmodligen fullständigt obegripligt för den fyraåring som fick den levererad. Men syftet är gott. Man vill ta hänsyn till omgivningen. Ungen menar väl att omgivningen borde rycka upp sig och erbjuder gratis underhållning och massor av skratt men möts med hyschanden. Lessons learned. Vuxna don’t wanna have fa-aan.

När det är fredagsmys hos oss är det alltid den ansvarsbefriade (inte ”ansvarsfria” eller ”ansvarslösa”) som fixar planering och inköp. Det sorgliga(?) är att jag har glömt bort hur påfrestande det kan vara att ha med två trötta barn till en större matvaruaffär när man försöker fokusera på att samla in alla ingredienserna till en hyfsat god middag. Min normala runda brukar handla om vanligt vardagsinköp och man går då på rutin. Fredagsmiddagar har högre rang och förtjänar full fokus, redan vid inköpstillfället. Därför känns plötsligt vår uppdelning så fullständigt rättvis för alla inblandade.

Det finns ännu flera fördelar med det uppenbarligen. Man frestar inte på omgivningen med oönskade småttingar på gränsen till skrattanfall eller hungerattack och dessutom är man fullständigt mottaglig för andras barns skratt. Vi har inte passerat bristningsgränsen och kan lägga energi och intresse i det vi sysslar med. Såsom att handla mat.

Delad glädje, dubbel glädje heter det. Så vi flinar vidare.