Aftonbladets krönika om egen tid har frestat på tålamodet ett bra tag. Länken dit hade jag fått av min man och den hade alltså legat och skräpat i min mailkatalog ”Bloggidéer”.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article13972321.ab

Jag läser och läser om. Jag förstår vad hon syftar på och jag tror vi är egentligen överens, ändå känner jag att något är fel. Det slår mig plöstligt. Det är det inledande antagandet.

—-  För fyra år sedan på hemmaplan, en tvååring och en femåring runt fötterna —-

Wollin: Har du barn?

Jag: Ja. (Och tänker för mig själv att krönikan verkar vara skriven för mig och jag ”lyssnar därför noga där jag sitter” eftersom Wollin uppmanar.)

Wollin: Är det tyst?

Jag: Nej…. det är INTE tyst. Det är ungar som pratar från morgon till kväll därför att de är ungar och att snacka tillhör den perioden av livet. Det är så mycket snack runtomkring att jag knappt kommer förbi ordet nej i huvudet.

Jag tänker vidare (för fyra år sedan): Ajdå. Nu skulle jag kommit till Wollins replik ”Då har du egentid”. Men attans! Jag blev precis av med den.

—-

Så jag är alltså av med egentiden på dagtid på hemmaplan när ungarna är vakna.

Vi stryker egentid i samband med middag också, för en tvååring äter inte middag med resten av familjen och springer sedan inte heller ner i källaren som en antilop. Den springer ifrån bordet en smula och dyker plötsligt upp igen mitt i den första sammanhängande meningen jag yttrat på hela dagen.

Egentid när jag sover kan jag köpa sådär; Ingen annan stör mig visserligen då, men den är inte heller så enkel att uppskatta. Åtminstone jag brukar liksom sova då. Tvååringar och femåringer dyker också upp i den säng mamma och pappa sover och då blir det egentid minsann! Barnen knuffas och slåss i sömnen, vrider och vänder sig och jag undrar hur i h-e jag ska lyckas somna om. Nu ska jag, enligt krönikan, alltså inte ha höga krav utan njuta av denna egentiden som inte är så försvinnande kort som jag skulle önska att den var klockan tre på natten.

Egentid när jag ska bajsa i fred med en ny tidning var en intressant chans till kvalitetstid, men min erfarenhet är att småbarn inte bör lämnas ensamma när mamma (eller pappa) sitter och bajsar och barnet är dessutom mycket mer nyfiket än så! Jag hade ett barn i knähöjd varje gång jag besökte inrättningen och jag vill påstå att det inte var mycket egentid det där! Det fanns roliga stunder då barnet nyfiket och utan att värdera det det såg, utforskade allt som toaletten och sin egen mamma erbjöd i form av intressanta detaljer, men någon egentid, nej det var det inte.

Egentid på jobbet – det är egentid det! Mailläsning, kollegialt samspråk, möte med X, skriva dokument, möte med Y… Nej snälla du, det är inte egentid det heller! Det är arbetstid. Viktigt, roligt, utmanande, stimulerande, vuxet, stressigt, givande, men inte är det tyst där jag sitter där heller.

Så vad är då egentid? Egentid för mig är som laddaren är för min iPhone. Livsviktigt. Jag vill tro att det är olika för olika människor. För mig har egentid manifesterat i att meditera, läsa, diska, träna, måla husfasad, gå i skogen, stryka, springa i skogen, titta på mina barn, skratta, lyssna på musik, sitta bland människor och bara vara, ta en latte med en kompis, eller en öl med en annan. Oavsett vad så har mina olika ”egentider” haft en sak gemensamt: De har haft en början och ett slut som jag styrde över. Inga stulna ögonblick från något annat och inga dåliga samveten. Helt enkelt tid att göra och känna ”gott”. Egentid kan man ägna sig åt i par också och då heter det partid. Jag tycker egentid, eller för den delen partid, är konceptuellt något fint och förmodligen var begreppet en sådan självklarhet förut att ord var överflödiga. Vi gjorde en sak i taget i våra väldefinierade roller och söndagsmiddagen var helig. Skälet till att vi behöver återinföra det som ett koncept i vårt liv idag beror inte på att vi är tramsiga utan på att denna tiden faktiskt måste upp på familjekartan och lysa där som en värdefull och nödvändig ingrediens. Så att den faktiskt kan ta upp konkurrensen med räntan, hantverkarna, dagishämtningen, bilköerna, matinköpen, miljön och allt det andra..