Nu var det riktigt länge sedan jag postade ett inlägg senast och till det finns det flera förklaringar.
En är att jag i avvaktan på att träffa avtal med förlag, blev ombedd att ligga lite lågt. Det var ett rimligt krav och nu, när vi vet att det avtalet inte blev av, är jag återigen min egen och kan och kommer att skriva i bloggen oftare.
En annan är att jag inte haft tid att skriva bloggar. Istället var det mera fokus på att boka in och genomföra intervjuer samt att få boken att bli färdig. Jag har fått hem två provexemplar för påseende och jag lade ner mycket jobb på att korrekturläsa och justera både text och layout. Det kräver mycket fokusering samt att man är någorlunda pigg när man gör det. Hösten är kanske inte den bästa årstiden med höstmörkret och svinisvarning, men jag klarade det med mycket vitaminer och träning.
Mitt i alltihopa åkte jag ut på nytt uppdrag också. Runt 20:e oktober började ett nytt konsultliv för mig. Vi konsulter lever många liv, varav flera ibland samtidigt… Mitt andra liv är ju på jobbet och det är viktigt att jag trivs. Som alla nya saker kräver ett nytt uppdrag en hel del fokusering och ansträngning, så även i mitt fall. Jag såg påsarna under ögonen hänga längre och längre ner och när de närmade sig hakan bestämde jag mig för att jag behövde ändra på mina morgonrutiner. Det gick inte längre att gå upp klockan 6 och komma till jobbet vid 7.30, för jag kom fram så svullen att jag knappt kände igen mig själv i spegeln. Istället bestämde jag mig för att gå upp 5.30 för att vara på gymmet vid 6.30 och därefter pigg som en lärka på jobbet vid 8. Så fick det bli! Varannan vecka.
Varannan vecka var det fortfarande min tur att lämna barnen på dagis vid 7.30. Med resultatet att jag var på jobbet vid 8.30. Tidigast.
Vi körde systemet ett par veckor och därefter fick jag en oväntat stor gåva av min man. Han sa att han lämnar barnen varje morgon så att jag kan komma hemifrån tidigare och slippa köerna genom stan, med villkoret att han slapp ta ansvar. :-) Det var ju strålande! Jag slog till direkt. Mina morgnar är numera helt otroliga. Jag gör med glädje frukost till barnen, med levande ljus och klassisk musik, jag fixar matsäck, lägger fram kläder (rubb och stubb) och placerar till och med stövlarna i marschriktningen så att maken inte ska behöva känna att morgnarna (mina morgnar!) är en belastning. De är ju fortfarande mitt ansvar. Det enda han inte får göra är att glömma barnen hemma. Allt annat är tillåtet. :-)
Han fick en gåva av mig också förra fredagen, då fredagsmys ställdes in då vinprovningskväll hägrade. Han blev bjuden, han ville gärna gå och så fick det bli. Strax innan jag skulle åka ifrån jobbet för att hämta barnen fick jag följande epost:
Ӏlskling!
Kvällens meny:
Huvudrätt:
Risgrynsgröt med kanel och socker. (Moffe vill bara ha lite mjölk, får ej täcka hela gröten.)
Efterrätt:
Pannkaka med sylt. (Moffe vill rulla pannkakan själv)
Kvällsmat:
Moffe ska ha gurka
Kien vill ha macka med vatten
Moffe skall läggas 7, sätt på Simba-skivan. Kien ska i säng 8.
Maken”
Det var sådär tokgulligt att han tänkte på mig på samma sätt som jag tänker på honom varje morgon, när han axlar mina ansvarsområden. Han hade ju förberett maten, det var uttänkt, till och med grönsaken efter maten. Naturligtvis behöver jag inte instruktionerna för att klara av att ta hand om mina egna barn, men här får man liksom tänka på och tacka för själva tanken! Eller hur? Hur värmande var inte det för mig att komma hem till kylskåpet med risgrynsgröt, pannkakor och gurka när jag visste att han hade handlat och fixat dem i förväg så att jag skulle slippa?