Nu är det semestertider och det innebär lite mer tid att skriva och utveckla denna bloggen. Faktum är att jag även har börjat skriva en bok om att leva som ”skilda på låtsas” för jag tycker det har givit mig så mycket tid att vara både mor, hustru, väninna och egen individ. Jag har upptäckt, att detta sättet att leva ger mig så mycket mer tid och lugn i kroppen, att jag äntligen orkar vara en en sådan mor jag vill vara till mina barn, för att inte tala om en sådan hustru jag vill vara för min man. Men framför allt har jag nu en återkommande möjlighet att umgås med mig själv och lära känna mig själv. Det är viktigt och jag värderar mina egna galna stunder väldigt mycket.

Skilda på låtsas går ut på att lära sig att separera sig mentalt varje vecka från sina ansvar hemmavid och fokusera på sig själv under den veckan. Separationen är på ansvarsnivån enbart. Det ska inte förväxlas med att man inte är närvarande eller med att man tar avstånd från familjen. För det är inte så det fungerar. Det är ansvaret vi frikopplar varannan vecka. Det är skönt och nödvändigt för att man ska kunna orka med ett livslångt åtagande, där återhämtningstiderna är annars väldigt begränsade och svåra att förutse.

Istället för att kräva saker av varandra, istället för att ha förväntningar på varandra, så har vår nuvarande livsstil givit oss själva massor med tillfällen att ge varandra små (eller stora) presenter. Vuxna och barnen inklusive.

Vårt recept på äktenskap istället för skilsmässa består av tre ingredienser:

1. Ansvarsfördelning. Tydlig och konsekvent. Det ger trygghet för både vuxna och barn.

2. Tid för mys och gos. Planerad tid. Viktigt detta, för när man går på skilsmässostigen är det ju inte helt lätt att känna lust till gemenskap. Därför är planering A och O. Sakta men säkert återfår man lusten att umgås med varandra. Från början är det stela möten och kanske mer gemensam tid än något annat, men med tiden, när de egna veckorna givit utdelning i form av en mer nyanserad självkänsla (kanske är det inte maken det är fel på, kanske är det bara vardagslivet som blivit för dominant och energislukande, kanske var det att stå där och passa upp familjen från morgon till kväll som var boven?)

3. Givande och tacksamhet istället för krav och förväntningar. Intressant nog blir det automatiskt på det sättet, då man släpper ansvaret för vissa saker, alternativt får ansvaret för vissa saker. Om man då får hjälp av den andra är det ju en gåva.

Ska utveckla punkterna lite till i kommande bloggar, men nu ska jag måla staketstolpar för att hjälpa en stackars make med musarm…

Det luktar helt fantastiskt i trädgården, solen skiner och livet är bättre och bättre för varje dag. Jag är så tacksam för sommaren, för värmen, för solen, för dofterna, för blommorna, för fåglarna som besöker min fontän, till och med för myggorna som i år valt att flyga ljudlöst kring mina axlar, öron och lilltå…